Cellon, detta vackra hantverk i trä, konspirerades in i mitt liv när jag var en åttaårig cowgirl med pickadoll i hölstret.
Mina musikerföräldrar bad mig "snälla prova, bara lite.." Det gjorde jag - och sen dess har cowgirlen och cellon varit vänner.
Några år senare smög sig Jacqueline du Pré in bland travarna med LP:s och kassetter fyllda av åttiotalets hårdrocksklassiker, och dagen Jacqueline´s cello första gången ljöd i mina högtalare blev dagen när jag förstod vad cello verkligen handlade om.
Under drygt fyra år i vårt grannland i väst blev jag på pappret "kammarmusiker" på musik-konservatoriet i Trondheim, längtade sedan hem till Oviksfjällen och här är jag nu, trivandes oförskämt bra med att tillsammans med min cello resa mellan massor av olika sammanhang och situationer. Däremellan hämtar jag kraft och inspiration i skogen på hästryggen och på fik med (underbara) vänner och (mycket) kaffe.
"Katarina levererar det ena snygga cellosolot efter det andra" -LT 23 dec-09
"Pondus, uttryck och klanglig skönhet." -ÖP 23 dec-09
"Musikalisk höjdpunkt i konserten var Katarina Åhléns soloframträdande i Haydns cellokonsert C-dur tillsammans med orkestern. (...) tolkade hon adagiosatsen med ömsint smeksamhet, djup och klanglig skönhet." -ÖP 30/6-08
"Lyfte konserten gjorde också ett par satser ur Bachs solocellosviter som Åhlén framförde med attack och bärighet. Hon spelade med själ och pondus och spred akustisk skönhet i kyrkan" -ÖP 4/8-08
"Konsertens guldkorn var hennes stämningsskapande gestaltning av Faurés "Elegi för violoncell och orkester". Ett stycke örongodis som Åhlén musikaliskt och innerligt gestaltade med skönt legato och avvägda fraseringar (...) Orkestern skapade en vacker bakgrund till hennes känslofulla spel." -LT 26/4-04
"En höjdpunkt var det oerhört vackert framförda "Kol Nidrei" av Bruch. Känslofull och eterisk tolkning med energi och 100% närvaro i varje ton" -LT 1/9-03
7 dec blev jag tilldelad Rotarys kulturpris 2009, en ära och en härlig energiboost! Jag bugar och niger! (Läs mer i LT)